Jag har arbetat i skolan hela mitt liv. Jag har alltid tyckt om att hålla lektioner. Vad jag tycker om den svenska skolans organisation kommer att framgå så småningom. Uppfattningarna jag framför bygger på de erfarenheter jag samlat under ett liv som lärare. Först en lite utförligare bakgrundsteckning.

När jag pensionerades 1997 räknade jag ut att jag hållit ca 65 000 lektioner. Jag har mestadels undervisat stora klasser, som mest 36 elever 1956/58 i Varberg. Sista året på Nyarpsskolan i Bankeryd hade jag 30 elever i min klass. Mina flesta lektioner har jag hållit i mellanstadieklasser, men jag har även undervisat i musikskolan, hållit lektioner i seglingsteknik på högstadiet samt som metodiklektor vid lärarhögskolan i Jönköping. De sista åren hade jag glädjen att även undervisa i franska.

Som synas har jag undervisat i nästan alla ämen och jag borde kanske redovisa vilket som varit roligast. När jag tänker efter kommer jag fram till att det beror på mina egna kunskaper. Det är roligt att undervisa när man känner att bakgrundskunnandet räcker. Då börjar min lista med historia följt av franska osv. Sist kommer hemkunskap. Jag har själv inte en enda timmas undervisning i hemskunskap, ändå försökte en byråkratisk skolorganisation att tvinga mig att hålla lektioner i detta ämne

Det klagas mycket på skolans elever. Jag kan inte instämma i den klagokören. Jag har alltid, med några ytterst få undantag, upplevt eleverna som skolans mest positiva sida. Den mest negativa har jag redan antytt ovan

När jag för första gången ställde mig inför en egen klass i Odensjöskolan 1955 möttes jag av en högaktning och förväntan som jag fick göra mitt yttersta för att motsvara. En ungdom som i dag börjar sin lärargärning har något helt annat att vänta. Han eller hon kan knappast ens föreställa sig skillnaden. Vad som har orsakat förändringen kan vi alltid diskutera, men just nu nöjer jag mig med konstaterar att min lärargeneration har medverkat till / blivit offer för en enastående statussänkning.

I dag är det många som säger att detta måste vändas om vårt samhälle ska bestå, så kära unga kollega, du kommer kanske under din tid som lärare att få uppleva en motsvarande uppgång.

31 augusti 1997.
Rune Sturefelt